Frihet och tillgänglighet
Idag har jag reflekterat en hel del över frihet, vad som gör mig lycklig. För en och en halv vecka sedan sprack skärmen på min telefon och jag lämnade in den på lagning. Butiken hade inga lånetelefoner lediga vilket resulterat i att jag under en och en halv vecka varit utan telefon.
De enda stället som jag var kontaktbar på vår alltså facebook, men efter bara ett par dagar slutade jag att logga in där.
För två dagar sedan fick jag ett mail om att min telefon var klar för att hämtas. När jag läste mailet fick jag direkt en konstig och orolig känsla i kroppen och de tog mig en hel dag att inse, att jag faktiskt inte ville ha tillbaka den. Igår åkte jag i alla fall och hämtade den och den ligger fortfarande kvar i sin låda gömd i bokhyllan.
Är de egentligen så hälsosamt att ständigt vara tillgänglig för allt och alla? "Får" man ens lov att vara utan telefon idag? De förväntas ju inte bara av vänner, släkt och arbetet att man ska bara kontaktbar på mobilen utan även av resten av samhället som olika myndigheter osv. Kan man ens välja att stå utanför? Vilken otrolig frihet att kunna välja själv när jag har lust, tid och ork att bli kontaktad. Istället för att ständigt bli störd. Avbruten av ett sms, ett samtal, en avisering osv, alltid är de något som pockar på uppmärksamhet och den ständiga stressen att kunna "kolla upp" saker helatiden, slänga iväg ett mail eller vad de nu kan vara.
Kanske borde jag skaffa en klassisk hemtelefon med telefonsvarare som jag kunde lyssna av någon gång i veckan när jag kände att energin fanns. Jag antar att man hade betraktats som mer eller mindre galen i vårt uppkopplade samhälle, men vilken lättnad och frihet jag upplevt utan telefonen, att ständigt vara uppkopplad och kravet på att alltid finns tillgänglig.
